kvinnan med dom håriga benen


I morse var det dags för Luciatåget i skolan,
7.15 skulle vi vara på plats. 
...det gick bra förutom att:
jag höll på att snubbla på det röda bandet när jag gick upp för trappan och fick ur mig ett litet "aj fan" inför några åskådare som tittade. Min röst blev helt plötsligt hes och det kändes som att jag hostade mig igen alla sånger. Jag hade extrem handsvett, fast då måste jag tillägga att det var extremt varmt också. Jag fick fnitter attacker då och då.. dock var jag inte ensam! 

Jag har liksom svårt att vara allvarlig  när det kommer till, aa.. allvarliga situationer, 
när man måste vara fin, stå stilla och bara le. Då får jag myror i fötterna och 
och skrattet bubblar inom mig. Det är som att jag spänner mig, och sen.. när lilla minsta roliga händer, som man egentligen inte får skratta åt och som egentligen inte är så roligt, då kan jag inte hålla mig.. 

Jag pratade med syster som ringde ifrån norge nyss,
hon hade tydligen något viktigt att berätta.. och något viktigt va det!
 
- kommer du ihåg tsatsiki Johanna? filmen.. ahh, du vet läraren, hon du vet, som pratade så kul.. med håriga ben?!
- aa? 
- Hon va o handlade av mig idag!!!
- neee?!! fan va häftigt 
- JA VET !!

haha :) Jag saknar dig,
fast snart kommer du.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0